OS i Innsbruck 1964 arrangerades precis innan SM-slutspelet i ishockey skulle inledas. Brynäs hade bara en spelare med i Tre Kronors OS-trupp, nämligen Tigern Johansson. Men han var småskadad och inte helt ordinarie, så han hade gott om tid att gå och fundera på vad som skulle hända därhemma när OS var över.
En dag fick han en riktig snilleblixt där han låg i sin säng på spelarhotellet. Han hade bekymrat sig över att nyförvärvet Lill-Strimma Svedberg inte riktigt kom till sin rätt på högerkanten i C-kedjan och började fundera över grabbens skridskoåkning. Pilsnabb var han och hade ett mycket bra skott, men accelerationen borde vara lite bättre.
Tigern satte sig käpprakt upp.
”Han skulle kunna bli en perfekt back”, tänkte Tigern.
Allt talade för det. Åkningen, spelsinnet, skottet.
Tigern beställde ett samtal hem till Hebba Pettersson, tränaren, och berättade om sina tankar. Och Hebba höll med om att det var en briljant idé.
– Sätt honom i träning direkt så kör vi honom i par med Kulan i slutspelet, sa Tigern.
Den ende som inte var helt såld på idén var Strimma själv. Men han gick med på att testa – och det blev supersuccé på alla sätt. Brynäs vann SM för första gången, mycket tack vare Lill-Strimmas briljans, och han utvecklades nästan direkt till en världsback som var lika suverän i Tre Kronor som i Brynäs.
produktbeskrivning poster
